Göteborg 20130423 Ang ID 3769 Niklas Sundling Till Förbundsstyrelsen

göteborg 2013-04-23 ang id 3769 niklas sundling till förbundsstyrelsen sveriges psykologförbund mitt namn är niklas sundling och jag s

Göteborg 2013-04-23
Ang ID 3769 Niklas Sundling
Till Förbundsstyrelsen Sveriges Psykologförbund
Mitt namn är Niklas Sundling och jag skriver till Er för att överklaga
Specialistrådets kliniska utskotts beslut att underkänna mitt
vetenskapliga arbete. Mitt arbete har tidigare granskats och godkänts
av Per Magnus Johansson specialist i klinisk psykologi och docent i
idé-och lärdomshistoria, och Joseph Schaller docent vid psykologiska
institutionen Göteborgs Universitet, i samband med examinationen av
mitt vetenskapliga arbete på psykoterapi-utbildningen. Deras bedömning
är att arbetet är väl genomarbetat och motsvarar vetenskapliga krav,
vilket skapar en anmärkningsvärd diskrepans i förhållande till
Specialistrådets bedömning av arbetet som ”en personlig filosofisk
betraktelse”. Med tanke på att överklagan skall ske inom tre veckor
från att man fått beslutet vill jag göra Er uppmärksam på att beslutet
på avslaget är daterat den 23/3-2013 men att jag inte fick det förrän
den 9/4-2013.
Utgångspunkten för mitt vetenskapliga arbete är att det för kliniskt
verksamma psykologer både i möte med patienter och i
kunskapsdiskussioner inom och mellan olika professioner är av
betydelse att samtalen baseras på kategorier som skapar klarhet med
avseende på likheter och skillnader när det gäller orsaker till
psykologiska fenomen som på deskriptiv nivå är lika men till etiologi
skiljer sig åt. Av det skälet undersökte jag på vilket sätt man i
statliga riktlinjer, vars syfte är att förena och styra psykologer och
andra professioner när det gäller psykologisk kunskap och
behandlingar, beaktar betydelsen av begreppsliga distinktioner.
Resultatet enligt min undersökning är att de statliga dokument som
skall leda psykologers arbete i förekommande fall saknar väsentliga
distinktioner med avseende på kognition och att möjligheterna för ett
rationellt och konstruktivt arbete mellan psykologer, andra
professioner och patienter skulle öka om man i större utsträckning
beaktade sådana.
För att ge frågeställningen och resultaten en vetenskaplig form och
inte låta ämnet stanna vid en ”personlig filosofisk betraktelse” lät
jag utöver mina personliga erfarenheter främst material från
Socialstyrelsen utgöra empiri och när det gäller teorin vände jag mig
dels till aktuell forskning inom neurokognition och dels till centrala
kunskapsfilosofiska texter. Eftersom mitt arbete på i stort sätt på
alla punkter underkänns utan motivering är det svårt för mig att
bemöta kritiken, exempelvis bedömningen att arbetet saknar referenser
till relevant vetenskaplig litteratur. Eller på vilket sätt en
systematisk diskussion kring kognition exemplifierat med
ADHD-problematik inte skulle vara ett relevant bidrag till psykologers
kunskapsbank.
Arbetet är också ett försök att ta professionsfrågor på allvar i
betydelsen att psykologer skaffar sig en kunskap som möjliggör en
kunskapsbaserad självständighet i förhållande till statliga riktlinjer
som berör psykologiska behandlings- och kunskapsfrågor.
Mina invändningar och min överklagan skall inte tas som intäkt för att
jag är främmande för att lyssna på kritik. Men det förutsätter en
diskussion i vilket det punkt för punkt framgår på vilket sätt den
empirin och de kunskapskällor som arbetet bygger och på det sätt som
det bearbetats inte motsvarar kraven på relevant och systematiserad
kunskap.
Med vänlig hälsning
Niklas Sundling
Leg psykolog, leg psykoterapeut